Jazz

Oavsett vilken musikgenre man pratar om så har det uppstått förgreningar och subgenrer från ursprungsvarianten. Jazzen är inget undantag i den frågan och den musikstilen har influerats både av andra genrer och artister från andra inriktningar. Jazzen har sitt ursprung i den blandning av afrikanska rytmer, psalmer, keltisk folkmusik, kabaré- och varitémusik som spelades i och runt New Orleans. Genren har även drag av blues och country.

Jazzens stora genombrott kom cirka 1910 då musiker började mixa den med modern dansmusik som foxtrot och two-step. Under årtiondena har jazzen utvecklats ytterligare och fått flera inriktningar och subgenrer, flera av dem styrda av de kulturer som musiken slått igenom inom, mycket tack vare det stora improvisationsutrymmet som finns inom jazzen. Musikstilen är med andra ord väldigt öppen och tillåtande när det kommer till nya influenser. Så vilka är då de största inriktningarna?

Swingpjattar och Nalensnajdare

Swingen är en av de inriktningar som är mest kända i Sverige, inte minst för att swingen spelades på det stora danspalatset Nalen i 1930- och 40-talets Stockholm. Swingen utmärker sig för att vara dansvänlig med en jämn och rytmisk puls. Swingjazzens stora frontman var Benny Goodman som inte alldeles sällan kallades för ”the king of swing”. Med swingen kom även de två subkulturerna som i Sverige skulle komma att kallas för Nalensnajdare och Swingpjattar. Båda subkulturerna var trogna swingen, det som skiljde dem åt var sättet att klä sig. Snajdare är ett slanguttryck för en välklädd man, vilket avspeglade sig i Nalensnajdaren. De hade kortklippt hår, korta kavajer och bar hattar med smala brätten. Jämfört med swingpjattarna, som inspirerades av ”zootsuits” och bara kepsar eller hattar med breda brätten ihop med utmanande kläder, gärna i grälla färger, med breda slag och axelvaddar. En swingpjatt ville gärna se lite cool och avslappnad ut och gick därför gärna med händerna nerkörda i byxfickorna. Själva namnet Swingpjatt uppstod efter en tävling i Svenska Dagbladet 194, där man efterlyste ett namn på Nalensnajdarnas motsvarighet. Kombinationen av musikstilens namn, swing, och ”pjatt” som betyder barnslig eller hållningslös person, vann före förslag som ”Praktfjomp” och ”Fånggosse”. Det dåtida samhällets syn på subkulturen var minst sagt nedvärderande.

Bebop och fusion

Två inriktningar som kom att dominera jazzscenen stort under 1940- och 1950-talet var bebop och fusion. Bebopen växte fram ur swingen och utvecklade jazzen från dansmusik till musik som man nästan uteslutande lyssnade på. Samtidigt bidrog bebopen till vidareutvecklingen av jazzen, både ur ett rytmiskt och tonalt perspektiv. Bebopen kännetecknas av att den har en snabb och komplicerad tonharmoni. Ett annat kännetecken är att musikerna ofta utmanar varandra med långa och improviserade solon i snabbt tempo. Ett av bebopens största namn är saxofonisten Charlie ”Yardbird” Parker. Förutom att utveckla sina solon lät Parker och han kollegor element från den afrikanska och latinamerikanska musiken hitta sin väg in i jazzen för att bli ett bestående inslag. Bebopen utvecklades därmed till den stil som kallas för fusion. Till skaparna räknas Miles Davies då han under senare delen av 1960-talet experimenterade mycket med att använda elektriska instrument inom jazzen. Jazzen hade fått konkurrens av rockmusiken, som lockade de yngre lyssnarna, och var därför tvungen att utvecklas vidare.

Bebop och fusion

Comments are closed.